publicerad: 2015
välta
1välta
verb
välte, vält, vält, pres. välter • få att falla åt sidan
Finita former | |
---|---|
välter | presens aktiv |
välts (vältes) | presens passiv |
välte | preteritum aktiv |
vältes | preteritum passiv |
vält | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att välta | infinitiv aktiv |
att vältas | infinitiv passiv |
har/hade vält | supinum aktiv |
har/hade välts | supinum passiv |
Presens particip | |
vältande | |
Perfekt particip | |
en vält + substantiv | |
ett vält + substantiv | |
den/det/de välta + substantiv |
2välta
verb
~de ~t • köra el. bearbeta med vält
Finita former | |
---|---|
vältar | presens aktiv |
vältas | presens passiv |
vältade | preteritum aktiv |
vältades | preteritum passiv |
välta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att välta | infinitiv aktiv |
att vältas | infinitiv passiv |
har/hade vältat | supinum aktiv |
har/hade vältats | supinum passiv |
Presens particip | |
vältande | |
Perfekt particip | |
en vältad + substantiv | |
ett vältat + substantiv | |
den/det/de vältade + substantiv |
3välta
substantiv
~n vältor 1 upplagd samling av virke2 rotvälta
Singular | |
---|---|
en välta | obestämd form |
en vältas | obestämd form genitiv |
vältan | bestämd form |
vältans | bestämd form genitiv |
Plural | |
vältor | obestämd form |
vältors | obestämd form genitiv |
vältorna | bestämd form |
vältornas | bestämd form genitiv |