publicerad: 2015
vältalare
väl|tal·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑talarna 1väl 1 talare
Singular | |
---|---|
en vältalare | obestämd form |
en vältalares | obestämd form genitiv |
vältalaren | bestämd form |
vältalarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vältalare | obestämd form |
vältalares | obestämd form genitiv |
vältalarna | bestämd form |
vältalarnas | bestämd form genitiv |