publicerad: 2015
vändpunkt
vänd|punkt
substantiv
~en ~er • äv. bildl.: historiens vändpunkter
| Singular | |
|---|---|
| en vändpunkt | obestämd form |
| en vändpunkts | obestämd form genitiv |
| vändpunkten | bestämd form |
| vändpunktens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vändpunkter | obestämd form |
| vändpunkters | obestämd form genitiv |
| vändpunkterna | bestämd form |
| vändpunkternas | bestämd form genitiv |


