publicerad: 2015
vändningsmanöver
vänd·nings|man·över
substantiv
~n; pl. ‑manövrer el. ‑manövrar • till vändning 1 manöver 1
| Singular | |
|---|---|
| en vändningsmanöver | obestämd form |
| en vändningsmanövers | obestämd form genitiv |
| vändningsmanövern | bestämd form |
| vändningsmanöverns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vändningsmanövrer (vändningsmanövrar) | obestämd form |
| vändningsmanövrers (vändningsmanövrars) | obestämd form genitiv |
| vändningsmanövrerna (vändningsmanövrarna) | bestämd form |
| vändningsmanövrernas (vändningsmanövrarnas) | bestämd form genitiv |


