publicerad: 2015
väpnare
väpn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. väpnarna • i äldre tid: en riddares sven
| Singular | |
|---|---|
| en väpnare | obestämd form |
| en väpnares | obestämd form genitiv |
| väpnaren | bestämd form |
| väpnarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| väpnare | obestämd form |
| väpnares | obestämd form genitiv |
| väpnarna | bestämd form |
| väpnarnas | bestämd form genitiv |


