vävaväva
verb
vävde vävt • framställa tyg genom sammanbindning av vinkelräta trådsystem; äv. bildl.| Finita former |
|---|
| väver | presens aktiv |
| vävs (väves) | presens passiv |
| vävde | preteritum aktiv |
| vävdes | preteritum passiv |
| väv | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att väva | infinitiv aktiv |
| att vävas | infinitiv passiv |
| har/hade vävt | supinum aktiv |
| har/hade vävts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| vävande |
| Perfekt particip |
|---|
| en vävd + substantiv |
| ett vävt + substantiv |
| den/det/de vävda + substantiv |
väva ihop
• väva samman| Infinita former |
|---|
| att väva ihop | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| ihopvävande |
| Perfekt particip |
|---|
| en ihopvävd + substantiv |
| ett ihopvävt + substantiv |
| den/det/de ihopvävda + substantiv |
väva samman
• ofta bildl.: författaren väver samman el. sammanväver två teman i romanen
