publicerad: 2015
yrkespolitiker
yrk·es|pol·it·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ • till yrke 2 politiker
Singular | |
---|---|
en yrkespolitiker | obestämd form |
en yrkespolitikers | obestämd form genitiv |
yrkespolitikern | bestämd form |
yrkespolitikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
yrkespolitiker | obestämd form |
yrkespolitikers | obestämd form genitiv |
yrkespolitikerna | bestämd form |
yrkespolitikernas | bestämd form genitiv |