publicerad: 2015
yrväder
yr|väder
substantiv
‑vädret; pl. ~, best. pl. ‑vädren • äv. bildl. livlig person
Singular | |
---|---|
ett yrväder | obestämd form |
ett yrväders | obestämd form genitiv |
yrvädret | bestämd form |
yrvädrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
yrväder | obestämd form |
yrväders | obestämd form genitiv |
yrvädren | bestämd form |
yrvädrens | bestämd form genitiv |