publicerad: 2015
ånga
1ånga
substantiv
~n ångor • gas från mer el. mindre kokande vätska särsk. vatten – Alla sammansättn. med ång- hör till 1ånga.
Singular | |
---|---|
en ånga | obestämd form |
en ångas | obestämd form genitiv |
ångan | bestämd form |
ångans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ångor | obestämd form |
ångors | obestämd form genitiv |
ångorna | bestämd form |
ångornas | bestämd form genitiv |
2ånga
verb
~de ~t 1 ge ifrån sig ånga2 utsätta för ånga3 förflytta sig genom ångdrift: tåget ångade in på stationen
Finita former | |
---|---|
ångar | presens aktiv |
ångas | presens passiv |
ångade | preteritum aktiv |
ångades | preteritum passiv |
ånga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ånga | infinitiv aktiv |
att ångas | infinitiv passiv |
har/hade ångat | supinum aktiv |
har/hade ångats | supinum passiv |
Presens particip | |
ångande | |
Perfekt particip | |
en ångad + substantiv | |
ett ångat + substantiv | |
den/det/de ångade + substantiv |