publicerad: 2015
återlösare
åter|lös·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑lösarna återlösning
Singular | |
---|---|
en återlösare | obestämd form |
en återlösares | obestämd form genitiv |
återlösaren | bestämd form |
återlösarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
återlösare | obestämd form |
återlösares | obestämd form genitiv |
återlösarna | bestämd form |
återlösarnas | bestämd form genitiv |