publicerad: 2015
återuppta
åter|upp·ta
el. åld. åter|upp·taga
verb
‑upptog, ‑upptagit, ‑upptagen ‑upptaget ‑upptagna, pres. ‑upptar • på nytt ägna sig åt: hon ska återuppta sina studier
| Finita former | |
|---|---|
| återupptar (återupptager) | presens aktiv |
| återupptas (återupptages, återupptags) | presens passiv |
| återupptog | preteritum aktiv |
| återupptogs | preteritum passiv |
| återuppta (återupptag) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att återuppta (återupptaga) | infinitiv aktiv |
| att återupptas (återupptagas) | infinitiv passiv |
| har/hade återupptagit | supinum aktiv |
| har/hade återupptagits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| återupptagande | |
| Perfekt particip | |
| en återupptagen + substantiv | |
| ett återupptaget + substantiv | |
| den/det/de återupptagna + substantiv | |


