publicerad: 2015
ändelse
änd·else
substantiv
~n ~r • kort orddel som läggs till ett grundord ibl. för att bilda ett nytt ord (jfr simma och simmare)
Singular | |
---|---|
en ändelse | obestämd form |
en ändelses | obestämd form genitiv |
ändelsen | bestämd form |
ändelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ändelser | obestämd form |
ändelsers | obestämd form genitiv |
ändelserna | bestämd form |
ändelsernas | bestämd form genitiv |