publicerad: 2015
ärevarv
äre|varv
substantiv
~et; pl. ~ • på idrottsplats, av segrare i tävling: springa ett ärevarv
Singular | |
---|---|
ett ärevarv | obestämd form |
ett ärevarvs | obestämd form genitiv |
ärevarvet | bestämd form |
ärevarvets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ärevarv | obestämd form |
ärevarvs | obestämd form genitiv |
ärevarven | bestämd form |
ärevarvens | bestämd form genitiv |