SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ärevarv
äre|­varv substantiv ~et; pl. ~ på idrotts­plats, av segrare i tävling: ​springa ett äre­varv
Singular
ett ärevarvobestämd form
ett ärevarvsobestämd form genitiv
ärevarvetbestämd form
ärevarvetsbestämd form genitiv
Plural
ärevarvobestämd form
ärevarvsobestämd form genitiv
ärevarvenbestämd form
ärevarvensbestämd form genitiv