publicerad: 2015
ärva
ärva
verb
ärvde ärvt • överta egendom genom arv; överta egenskaper från föräldrarna; till 1arv 1: äldste sonen fick ärva gården; hon har ärvt sin mors vackra hår
Finita former | |
---|---|
ärver | presens aktiv |
ärvs (ärves) | presens passiv |
ärvde | preteritum aktiv |
ärvdes | preteritum passiv |
ärv | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ärva | infinitiv aktiv |
att ärvas | infinitiv passiv |
har/hade ärvt | supinum aktiv |
har/hade ärvts | supinum passiv |
Presens particip | |
ärvande | |
Perfekt particip | |
en ärvd + substantiv | |
ett ärvt + substantiv | |
den/det/de ärvda + substantiv |