publicerad: 2015
ärva
ärva
verb
ärvde ärvt • överta egendom genom arv; överta egenskaper från föräldrarna; till 1arv 1: äldste sonen fick ärva gården; hon har ärvt sin mors vackra hår
| Finita former | |
|---|---|
| ärver | presens aktiv |
| ärvs (ärves) | presens passiv |
| ärvde | preteritum aktiv |
| ärvdes | preteritum passiv |
| ärv | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ärva | infinitiv aktiv |
| att ärvas | infinitiv passiv |
| har/hade ärvt | supinum aktiv |
| har/hade ärvts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| ärvande | |
| Perfekt particip | |
| en ärvd + substantiv | |
| ett ärvt + substantiv | |
| den/det/de ärvda + substantiv | |


