publicerad: 2015
ätstörning
ät|stör·ning
substantiv
~en ~ar • till störning 3 äta
| Singular | |
|---|---|
| en ätstörning | obestämd form |
| en ätstörnings | obestämd form genitiv |
| ätstörningen | bestämd form |
| ätstörningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ätstörningar | obestämd form |
| ätstörningars | obestämd form genitiv |
| ätstörningarna | bestämd form |
| ätstörningarnas | bestämd form genitiv |


