publicerad: 2015
ödesstämning
öd·es|stäm·ning
substantiv
~en ~ar • till stämning 2 1öde 1
| Singular | |
|---|---|
| en ödesstämning | obestämd form |
| en ödesstämnings | obestämd form genitiv |
| ödesstämningen | bestämd form |
| ödesstämningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ödesstämningar | obestämd form |
| ödesstämningars | obestämd form genitiv |
| ödesstämningarna | bestämd form |
| ödesstämningarnas | bestämd form genitiv |


