publicerad: 2015
ödestimme
öd·es|timme
el. öd·es|timma
substantiv
~n ‑timmar • jfr ödesdag
Singular | |
---|---|
en ödestimme (en ödestimma) | obestämd form |
en ödestimmes (en ödestimmas) | obestämd form genitiv |
ödestimmen (ödestimman) | bestämd form |
ödestimmens (ödestimmans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
ödestimmar | obestämd form |
ödestimmars | obestämd form genitiv |
ödestimmarna | bestämd form |
ödestimmarnas | bestämd form genitiv |