publicerad: 2015
öronben
ör·on|ben
substantiv
~et; pl. ~ öra ben 1
Singular | |
---|---|
ett öronben | obestämd form |
ett öronbens | obestämd form genitiv |
öronbenet | bestämd form |
öronbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
öronben | obestämd form |
öronbens | obestämd form genitiv |
öronbenen | bestämd form |
öronbenens | bestämd form genitiv |