publicerad: 2015
öronsnäcka
ör·on|snäcka
substantiv
~n ‑snäckor • till hörapparat e.d.; till snäcka 2
Singular | |
---|---|
en öronsnäcka | obestämd form |
en öronsnäckas | obestämd form genitiv |
öronsnäckan | bestämd form |
öronsnäckans | bestämd form genitiv |
Plural | |
öronsnäckor | obestämd form |
öronsnäckors | obestämd form genitiv |
öronsnäckorna | bestämd form |
öronsnäckornas | bestämd form genitiv |