publicerad: 2015
öronsusning
ör·on|sus·ning
substantiv
~en ~ar öra susning 1
| Singular | |
|---|---|
| en öronsusning | obestämd form |
| en öronsusnings | obestämd form genitiv |
| öronsusningen | bestämd form |
| öronsusningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| öronsusningar | obestämd form |
| öronsusningars | obestämd form genitiv |
| öronsusningarna | bestämd form |
| öronsusningarnas | bestämd form genitiv |


