publicerad: 2015
örtug
örtug
[ö`rtug långt u]
substantiv
~en ~ar • ett äldre nordiskt mynt
Singular | |
---|---|
en örtug | obestämd form |
en örtugs | obestämd form genitiv |
örtugen | bestämd form |
örtugens | bestämd form genitiv |
Plural | |
örtugar | obestämd form |
örtugars | obestämd form genitiv |
örtugarna | bestämd form |
örtugarnas | bestämd form genitiv |