publicerad: 2015
ösa
1ösa
substantiv
~n ösor • ⟨prov.⟩ össkopa
| Singular | |
|---|---|
| en ösa | obestämd form |
| en ösas | obestämd form genitiv |
| ösan | bestämd form |
| ösans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ösor | obestämd form |
| ösors | obestämd form genitiv |
| ösorna | bestämd form |
| ösornas | bestämd form genitiv |
2ösa
verb
öste öst 1 hälla vatten över el. från; slösa med: ösa båten; tränaren öste beröm över spelarna2 falla i stor mängd: regnet öste ner
| Finita former | |
|---|---|
| öser | presens aktiv |
| öses | presens passiv |
| öste | preteritum aktiv |
| östes | preteritum passiv |
| ös | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ösa | infinitiv aktiv |
| att ösas | infinitiv passiv |
| har/hade öst | supinum aktiv |
| har/hade östs | supinum passiv |
| Presens particip | |
| ösande | |
| Perfekt particip | |
| en öst + substantiv | |
| ett öst + substantiv | |
| den/det/de östa + substantiv | |
ösa på
• ⟨vard.⟩ sätta in alla krafterInfinita former att ösa på infinitiv aktiv Presens particip påösande Perfekt particip en påöst + substantiv ett påöst + substantiv den/det/de påösta + substantiv


