publicerad: 2015
ösning
ös·ning
substantiv
~en ~ar • till 2ösa 1
Singular | |
---|---|
en ösning | obestämd form |
en ösnings | obestämd form genitiv |
ösningen | bestämd form |
ösningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ösningar | obestämd form |
ösningars | obestämd form genitiv |
ösningarna | bestämd form |
ösningarnas | bestämd form genitiv |