publicerad: 2015
överhuvud
1över|huvud
[ö`ver‑]
substantiv
~et; pl. ~en, best. pl. ~ena • högsta ledare: påven, katolska kyrkans överhuvud
Singular | |
---|---|
ett överhuvud | obestämd form |
ett överhuvuds | obestämd form genitiv |
överhuvudet | bestämd form |
överhuvudets | bestämd form genitiv |
Plural | |
överhuvuden | obestämd form |
överhuvudens | obestämd form genitiv |
överhuvudena | bestämd form |
överhuvudenas | bestämd form genitiv |