publicerad: 2015
överintendent
över|in·tend·ent
substantiv
~en ~er 1över 2 intendent 1
Singular | |
---|---|
en överintendent | obestämd form |
en överintendents | obestämd form genitiv |
överintendenten | bestämd form |
överintendentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
överintendenter | obestämd form |
överintendenters | obestämd form genitiv |
överintendenterna | bestämd form |
överintendenternas | bestämd form genitiv |