publicerad: 2015
överkommendant
över|kom·mend·ant
substantiv
~en ~er 1över 2 kommendant
Singular | |
---|---|
en överkommendant | obestämd form |
en överkommendants | obestämd form genitiv |
överkommendanten | bestämd form |
överkommendantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
överkommendanter | obestämd form |
överkommendanters | obestämd form genitiv |
överkommendanterna | bestämd form |
överkommendanternas | bestämd form genitiv |