publicerad: 2015
överväldiga
över|väld·iga
verb
~de ~t • besegra, betvinga; slå med häpnad
| Finita former | |
|---|---|
| överväldigar | presens aktiv |
| överväldigas | presens passiv |
| överväldigade | preteritum aktiv |
| överväldigades | preteritum passiv |
| överväldiga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att överväldiga | infinitiv aktiv |
| att överväldigas | infinitiv passiv |
| har/hade överväldigat | supinum aktiv |
| har/hade överväldigats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| överväldigande | |
| Perfekt particip | |
| en överväldigad + substantiv | |
| ett överväldigat + substantiv | |
| den/det/de överväldigade + substantiv | |


