publicerad: 2015
ärkeskojare
ärke|skoj·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑skojarna • till ärke- 2 skojare
Singular | |
---|---|
en ärkeskojare | obestämd form |
en ärkeskojares | obestämd form genitiv |
ärkeskojaren | bestämd form |
ärkeskojarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ärkeskojare | obestämd form |
ärkeskojares | obestämd form genitiv |
ärkeskojarna | bestämd form |
ärkeskojarnas | bestämd form genitiv |