publicerad: 2015
ätt
ätt
substantiv
~en ~er • släkt – I sammansättn. ätt-, ätte-, ngn gång ättar-.
Singular | |
---|---|
en ätt | obestämd form |
en ätts | obestämd form genitiv |
ätten | bestämd form |
ättens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ätter | obestämd form |
ätters | obestämd form genitiv |
ätterna | bestämd form |
ätternas | bestämd form genitiv |