publicerad: 2015
äventyrare
ävent·yr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. äventyrarna äventyra
Singular | |
---|---|
en äventyrare | obestämd form |
en äventyrares | obestämd form genitiv |
äventyraren | bestämd form |
äventyrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
äventyrare | obestämd form |
äventyrares | obestämd form genitiv |
äventyrarna | bestämd form |
äventyrarnas | bestämd form genitiv |