publicerad: 2015
ö
1ö
substantiv
ö:et; pl. ö:n el. ö, best. pl. ö:na • tjugonionde och sista bokstaven i vårt alfabet
Singular | |
---|---|
ett ö | obestämd form |
ett ö:s | obestämd form genitiv |
ö:et | bestämd form |
ö:ets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ö:n (ö) | obestämd form |
ö:ns (ö:s) | obestämd form genitiv |
ö:na | bestämd form |
ö:nas | bestämd form genitiv |
2ö
substantiv
~n ~ar • öar och skär; en obebodd ö – Nästan alla sammansättn. med ö- hör till 2ö.
Singular | |
---|---|
en ö | obestämd form |
en ös | obestämd form genitiv |
ön | bestämd form |
öns | bestämd form genitiv |
Plural | |
öar | obestämd form |
öars | obestämd form genitiv |
öarna | bestämd form |
öarnas | bestämd form genitiv |