publicerad: 2015
örnunge
örn|unge
substantiv
~n ‑ungar örn unge 1
Singular | |
---|---|
en örnunge | obestämd form |
en örnunges | obestämd form genitiv |
örnungen | bestämd form |
örnungens | bestämd form genitiv |
Plural | |
örnungar | obestämd form |
örnungars | obestämd form genitiv |
örnungarna | bestämd form |
örnungarnas | bestämd form genitiv |