publicerad: 2015
öronläkare
ör·on|läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läkarna öra läkare
Singular | |
---|---|
en öronläkare | obestämd form |
en öronläkares | obestämd form genitiv |
öronläkaren | bestämd form |
öronläkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
öronläkare | obestämd form |
öronläkares | obestämd form genitiv |
öronläkarna | bestämd form |
öronläkarnas | bestämd form genitiv |