publicerad: 2015
överbett
över|bett
substantiv
~et; pl. ~ • tandställning där överkäkens tänder skjuter ut framför underkäkens
Singular | |
---|---|
ett överbett | obestämd form |
ett överbetts | obestämd form genitiv |
överbettet | bestämd form |
överbettets | bestämd form genitiv |
Plural | |
överbett | obestämd form |
överbetts | obestämd form genitiv |
överbetten | bestämd form |
överbettens | bestämd form genitiv |