publicerad: 2015
överrumpling
över|rumpl·ing
substantiv
~en ~ar överrumpla
Singular | |
---|---|
en överrumpling | obestämd form |
en överrumplings | obestämd form genitiv |
överrumplingen | bestämd form |
överrumplingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
överrumplingar | obestämd form |
överrumplingars | obestämd form genitiv |
överrumplingarna | bestämd form |
överrumplingarnas | bestämd form genitiv |