publicerad: 2015
grunka
grunka
substantiv
~n grunkor • ⟨vard.⟩ grej, pryl, sak
Singular | |
---|---|
en grunka | obestämd form |
en grunkas | obestämd form genitiv |
grunkan | bestämd form |
grunkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
grunkor | obestämd form |
grunkors | obestämd form genitiv |
grunkorna | bestämd form |
grunkornas | bestämd form genitiv |