publicerad: 2015
stenkol
sten|kol
substantiv
~en el. ~et • en brännbar bergart
Singular | |
---|---|
en stenkol (ett stenkol) | obestämd form |
en stenkols (ett stenkols) | obestämd form genitiv |
stenkolen (stenkolet) | bestämd form |
stenkolens (stenkolets) | bestämd form genitiv |