publicerad: 2015
abrovink
abro·vink
[‑viŋ´k]
el. abro·vinsch
[‑vin´∫]
substantiv
~en ~er • ⟨prov.⟩ listig lösning
Singular | |
---|---|
en abrovink (en abrovinsch) | obestämd form |
en abrovinks (en abrovinschs) | obestämd form genitiv |
abrovinken (abrovinschen) | bestämd form |
abrovinkens (abrovinschens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
abrovinker (abrovinscher) | obestämd form |
abrovinkers (abrovinschers) | obestämd form genitiv |
abrovinkerna (abrovinscherna) | bestämd form |
abrovinkernas (abrovinschernas) | bestämd form genitiv |