publicerad: 2015
acklamation
ac·klam·at·ion
substantiv
~en ~er • ljudligt bifall; vald med acklamation vald utan att omröstning behövdes
Singular | |
---|---|
en acklamation | obestämd form |
en acklamations | obestämd form genitiv |
acklamationen | bestämd form |
acklamationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
acklamationer | obestämd form |
acklamationers | obestämd form genitiv |
acklamationerna | bestämd form |
acklamationernas | bestämd form genitiv |