publicerad: 2015
anständighetsskäl
an·ständ·ig·hets|skäl
substantiv
~et; pl. ~ • av anständighetsskäl
Singular | |
---|---|
ett anständighetsskäl | obestämd form |
ett anständighetsskäls | obestämd form genitiv |
anständighetsskälet | bestämd form |
anständighetsskälets | bestämd form genitiv |
Plural | |
anständighetsskäl | obestämd form |
anständighetsskäls | obestämd form genitiv |
anständighetsskälen | bestämd form |
anständighetsskälens | bestämd form genitiv |