publicerad: 2015
apparition
ap·par·it·ion
substantiv
~en ~er • yttre, utseende; gestalt, framtoning
Singular | |
---|---|
en apparition | obestämd form |
en apparitions | obestämd form genitiv |
apparitionen | bestämd form |
apparitionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
apparitioner | obestämd form |
apparitioners | obestämd form genitiv |
apparitionerna | bestämd form |
apparitionernas | bestämd form genitiv |