publicerad: 2015
arbetskollega
arbets|kol·lega
substantiv
~n; pl. ‑kollegor el. ‑kolleger • till arbete 2 kollega
Singular | |
---|---|
en arbetskollega | obestämd form |
en arbetskollegas | obestämd form genitiv |
arbetskollegan | bestämd form |
arbetskollegans | bestämd form genitiv |
Plural | |
arbetskollegor (arbetskolleger) | obestämd form |
arbetskollegors (arbetskollegers) | obestämd form genitiv |
arbetskollegorna (arbetskollegerna) | bestämd form |
arbetskollegornas (arbetskollegernas) | bestämd form genitiv |