publicerad: 2015
arméofficer
armé|of·fic·er
substantiv
~en; som pl. anv. ~are, best. pl. ~arna armé officer
Singular | |
---|---|
en arméofficer | obestämd form |
en arméofficers | obestämd form genitiv |
arméofficeren | bestämd form |
arméofficerens | bestämd form genitiv |
Plural | |
arméofficerare | obestämd form |
arméofficerares | obestämd form genitiv |
arméofficerarna | bestämd form |
arméofficerarnas | bestämd form genitiv |