publicerad: 2015
assistentur
as·sist·ent·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • ⟨finl.⟩ assistentbefattning vid högskola
Singular | |
---|---|
en assistentur | obestämd form |
en assistenturs | obestämd form genitiv |
assistenturen | bestämd form |
assistenturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
assistenturer | obestämd form |
assistenturers | obestämd form genitiv |
assistenturerna | bestämd form |
assistenturernas | bestämd form genitiv |