publicerad: 2015
avbrytare
av|bryt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑brytarna avbryta
Singular | |
---|---|
en avbrytare | obestämd form |
en avbrytares | obestämd form genitiv |
avbrytaren | bestämd form |
avbrytarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avbrytare | obestämd form |
avbrytares | obestämd form genitiv |
avbrytarna | bestämd form |
avbrytarnas | bestämd form genitiv |