publicerad: 2015
avkomma
av|komma
substantiv
~n ‑kommor • djurs ungar
Singular | |
---|---|
en avkomma | obestämd form |
en avkommas | obestämd form genitiv |
avkomman | bestämd form |
avkommans | bestämd form genitiv |
Plural | |
avkommor | obestämd form |
avkommors | obestämd form genitiv |
avkommorna | bestämd form |
avkommornas | bestämd form genitiv |