publicerad: 2015
avplankning
av|plank·ning
substantiv
~en ~ar • till 2planka 2
Singular | |
---|---|
en avplankning | obestämd form |
en avplanknings | obestämd form genitiv |
avplankningen | bestämd form |
avplankningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avplankningar | obestämd form |
avplankningars | obestämd form genitiv |
avplankningarna | bestämd form |
avplankningarnas | bestämd form genitiv |