publicerad: 2015
avundsman
av·unds|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • ⟨åld.⟩ avund 1man 1
Singular | |
---|---|
en avundsman | obestämd form |
en avundsmans | obestämd form genitiv |
avundsmannen | bestämd form |
avundsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avundsmän | obestämd form |
avundsmäns | obestämd form genitiv |
avundsmännen | bestämd form |
avundsmännens | bestämd form genitiv |