publicerad: 2015
avvikare
av|vik·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vikarna • person med avvikande egenskaper och livsföring
Singular | |
---|---|
en avvikare | obestämd form |
en avvikares | obestämd form genitiv |
avvikaren | bestämd form |
avvikarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avvikare | obestämd form |
avvikares | obestämd form genitiv |
avvikarna | bestämd form |
avvikarnas | bestämd form genitiv |