publicerad: 2015
bandolär
bandol·är
[‑ä´r]
substantiv
~et; pl. ~ • bantlär
Singular | |
---|---|
ett bandolär | obestämd form |
ett bandolärs | obestämd form genitiv |
bandoläret | bestämd form |
bandolärets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bandolär | obestämd form |
bandolärs | obestämd form genitiv |
bandolären | bestämd form |
bandolärens | bestämd form genitiv |